Adiamo, adiamo, adiamo!

Andiamo, andiamo, andiamo, sjunger en liten pojke på ca två-tre år sittandes i en röd och gul sitt-barnvagn som ser ut som en liten bil. En annan liten pojke stämmer in i sången och springer runt och försöker störa de två kvinnorna som verkar föra ett viktigt samtal i den smala gränden.

Vi är i Perugia på festivalen Sagra Musicale Umbra med S:t Jacobs Kammarkör. Klockan är ca 22.30 första dagen på turnén. Turnén började egentligen redan på onsdagskvällen med covid-testning av hela kören. I kören finns det tre läkare och en sjuksyster som genomförde hela testningen. Alla är friska.

Vi träffades igen på Arlanda fredagsmorgon kl. 04.30 för avfärd mot Rom. På flygplanet träffade vi en sjungande flygvärdinna och kören stämde upp i allsång bakom maskerna. Vi anländer med buss i Perugia vid 12.30 och därefter var det dags för testning igen av arrangörerna. Alla är fortfarande friska! Färden från Rom till Perugia gick genom italienska landsbygden. Man såg små lantbruk och ett ganska platt landskap på vägen till Perugia, en medeltida stad som ligger på ett berg.

Tenorerna började direkt med eftermiddagsrepetition för att stämman har utökats med Thomas Köll som kom direkt från Innsbruck.

Vid 19.00 möts kören för mat på lite skilda håll. Det är ganska mycket människor i rörelse. Festivalen har startat och kören är inbjuden för att ge konserten Vigilia av Rachmaninov i San Pietro-basilikan. Förr om åren har S:t Jacobs Kammarkör deltagit som kör till tonsättarna i Francesco Siciliani Award som pågår i slutet av festivalen men i år är de med som specialinbjudna utanför alla tävlingssammanhang. Gary Graden kommer att stanna lite längre för att sitta i juryn i Francesco Siciliani Award. Här går det att läsa mer om det!

Lördagen startade med en tidig frukost och promenad nedför backarna till San Pietro basilika för repetition. Under dagen fick jag möjlighet att samtala med producenten för festivalen Giorgia Spapperi. Här går det att ta del av intervjun.

Festivalen Sagra Musicale Umbra firar sitt 76 års-jubileum och är en festival som ägnas åt sakral musik. S:t Jacobs Kammarkör var med första gången 2002. Då reste man med ett a cappella-program och Mozarts Requiem. Redan tidigt började kören resa till Italien och någon påpekade att de hade varit där 24 gånger från fyra dagars och ibland flera veckors turné. Kören har varit elva gånger på just Sagra Musicale Umbra. Körens tidigare resor till Italien gjorde att Gary Graden blev inbjuden som dirigent. Han har hållit otaliga masterclasses, repeterat med olika körer och suttit i som jurymedlem i olika sammanhang. Sacred Music Today – masterclass för kördirigenter initierades i samband med denna festival och genomfördes första gången i Storkyrkan, Stockholm 2019.

På lördagsmorgonen repeterade hela kören och det lät fantastiskt fint i rummet! Bland andra som har uppträtt i detta rum är Maria Callas och Berliner Filharmoniker med Herbert von Karajan.

Vid 15.00 fick vi en guidad tur i San Pietro-basilikan, basilikan är fylld med konst! Taken är målade, liksom väggarna, även i sakristian finns konstverk bland annat flera Caravaggio och en Rafael! Sedan berättade guiden om den absoluta höjdpunkten – bakom en stängd dörr. Han öppnade dörren och vi tittade rakt ut i landskapet och ända till Assisi som tornade på andra sidan dalen.

På väg upp till hotellet bestämde några av oss att gå på konsert för att uppleva musikfestivalen. Under pandemin var man tvungen att ha munskydd på sig hela tiden inomhus och på bussar och flyg.  Så fort man gick in i affär, hotell eller konsert så var det munskydd på!

Snart var vi uppe vid hotellet och det var dags för middag. Hela kören gick ut tillsammans. Jag fick ytterligare chans att tala med körmedlemmarna. Under en sådan här resa känner man verkligen den speciella atmosfären i kören och det är verkligen en storfamilj som är ute och reser.

Kören började resa till Italien som en ungdomskör och är nu en kammarkör. Gary Graden var själv ung när han tog över kören och man har nu varit tillsammans i nästan 40 år. Att hålla ihop en kör så länge där körmedlemmarna fortfarande känner att de utvecklas är extraordinärt.

Basilikan San Pietro är ett alldeles speciellt rum att hålla konsert i. Den har fantastisk akustik och har en underbar utsmyckning. Rummet har en jämn och varm akustik som lämpar sig för både a cappella-sång och kör med orkester.

Söndagen ägnades åt förberedelser och ytterligare samtal med körmedlemmarna. Dags för konsert i den fantastiska basilikan! Kvällen avslutades med samkväm på en restaurang med utsikt över dalarna. Det var tacktal från arrangören och gamla vänner till kören kikade in. Det kändes som hemma – ett andra hem. Familjärt, vänligt och uppskattande.

Nu är det måndag och snart är vi alla i en buss på väg till Scheggino. Det är en lång resa som vi företar oss – genom småbyar och till slut landar vi i Scheggino. Det doftar friskt från ån som rinner genom byn. Vattnet är glasklart. Någon berättar att man är känd för maträtter med forell här.

Scheggino är en typisk medeltida bergsby med kyrkan högt upp. Det som man märker här är att byn är levande och många unga finns kvar. De går till den lokala affären som har öppet eller befinner sig på bron. Vi går den smala huvudgatan fram, den kantas av små hus med stängda fönsterluckor. I Scheggino hittar man spännande små portaler som blir som fönster mot berglandskapet runt omkring.  Byn ligger i bälte som har hög jordbävningsaktivitet och för sex år sedan var det många hus som rasade här.  Någon beskrev att sängen åkte genom rummet och att väggarna krackelerade. Just denna eftermiddag, tid ser vi inte så många människor utomhus. Det är både siesta och pandemi.

 

 

Kören intar kyrkan San Nicola och repeterar. Den är liten men fantastiskt utsmyckad i stil . Kyrkan är medeltida och renoverades på 1500-talet. Vi tänker i vårt stilla sinne över vilka som ska komma dit under kvällens konsert. Men bums är farhågorna över!  Där kommer familjer, uppklädda till konsert. Det är smycken, kostymer och stiliga klänningar. En annorlunda, lite mindre konsert än den i San Pietro basilika.

Gamla vänner till kören kommer till konserten och jag får en intervju med Vladimiro Vagnetti, se länk här.

Besöket i den lilla byn var en fantastisk upplevelse och vi fick en känsla av att ha vistats i en annan tid. Vi färdas tillbaka genom det vackra bergslandskapet och anländer till hotellet.

Nu är det sista kvällen. Klockan är mycket och vi går alla till våra rum för att packa.

Under färden hem får jag ytterligare chans till samtal med körmedlemmarna.

Väl hemma kommer en känsla över mig – var det på riktigt? – det gick så fort. Det var så fantastiskt välplanerat! S:t Jacobs Kammarkör har ju rest under väldigt många år. Förut tävlade kören ofta men efter det att kören vann European Grand Prix 1997 slutade man med det. Kören är dock ofta inbjuden till olika evenemang.

Det var otroligt fint att få se Italien tillsammans – ett land som kören ofta refererar till som sitt andra hem.

Marie och Laila S:t Jacobs Kammarkör

Gustav och Carina S:t Jacobs Kammarkör

Erik S:t Jacobs Kammarkör

Johan S:t Jacobs Kammarkör

Syskon i kör Lovisa och Filip S:t Jacobs Kammarkör

Linus och Kristina S:t Jacobs Kammarkör

Staffan S:t Jacobs Kammarkör

 

Dusche Moya – ett litet flygplanspoem av Tobias Mattsson (engelska)